Sri Lanka in my Heart

Jude och hans familj kommer att följa med oss härifrån ön, ja självklart som ett minne inte fysikt, men som ett starkt minne av vår tid här på ön.
Jude var den första lankesen som jag lärde känna, mötet skedde av en slump! Han har nu varit en trogen bekantskap under månaderna här på ön.Vi och våra svenska gäster har lärt känna Jude, han har även jobbat i vår trädgård och han har dessutom räddat mig från mina inbillade ormar i gräset. Han har även fixat den strömförande spisen och han har framför allt lärt mig mycket om hur det är att vara fattig. Och hur man på 25 kronor om dagen kan försörja sin familj.

Jude har en söt trevlig fru och han har även en underbar dotter med Downs syndrom: Dottern älskar musik och är lika fåfäng som alla andra tonårstjejer. Dottern kommer aldrig kunna hjälpa Jude och hans fru när dom blir gamla därför är nog livet lite extra tufft för denna lilla familj.

Jude har haft turen att träffa ett fantastiskt familj från småland, dom har hjälp familjen att få tak över huvudet och från dom kommer även ett bidrag varje månad.
Jag skrattar gott när Jude berättar om sin mycket gamla svärmor, han berättar att när huset för några år sedan var klart då vägrade svärmor flytta inomhus. Hon har alltid sovit på en soffa utomhus och någon förändring vill inte tanten ha för hon tycker att det där med väggar och tak känns bara läskigt. Jude skrattar och säger, du vet vårt hus står så nära kanalen och när kanalen svämmar vilket den gör några gånger per år, då får vi vatten in i huset och på vår tomt. Vid dom tillfällena brukar jag vakna på morgonen och tänka, undrar o svärmor på soffan har flytit iväg ut i kanalen!
Här ser du en bild på svärmors soffa.



Jude är nästan jämnt utan jobb, det är svårt att få jobb här på ön, närmar man sig 50 ja då är det än mera hopplöst. Vissa dagar kommer han med moppen insladdandes på vår gata, ååå säger han jag är så glad för i morgon ska jag få jobba! Här lever man ofta från dag till dag. Idag har jag jobb i morrn har vi mat säger han.
Här ser du kokplatsen där familjen tillagar sin mat:


Förra veckan kom han till mig och var bekymmrad, den femton år gamla lilla 14 tums TV hade packat ihop. Dottern som brukar dansa framför TV var nu helt förtvivlad! Som tur var fick han några dagar senare av en vän ta över deras gamla Tv, en TV som nu ska avbetalas.

Vi har hjälpt Jude att skriva lappar som han satt upp på offentliga platser, i texten har vi beskrivit att han kan jobba som elektriker, rörmockare, sköta trädgård och pool. Nu väntar vi med spänning på dom eventuella uppdrag som han kommer att få.

Jude har en dröm som ha delar med tusentals andra lankeser,en dröm som vi i Sverige hade för 100 år sedan, ni kommer ihåg drömmen om Amerikat!

Här läser man i dom lokala tidnings annonserna texter som lovar lycka och ett underbart liv. Köp ett visum, köp en utbildning, köp ett jobb och åk till Mellan Östern, Australien eller Europa.
Judes bror är iväg på ett två årskontrakt i Italien. Jude frågar mig, kan du fatta varför han inte skickar hem pengar och presenter, livet i Italien måste ju vara bättre än det här! Jude säger jag: Italien är ett av Europas dyraste länder att bo och leva i, din bror kanske inte tjänar så bra som poolskötare och tjänare.
Kan du ordna jobb till mig i Sverige frågar han mig då?

Vi och våra besök från Sverige har tagit med gamla mobiltelefoner dom har Jude fått och som han sen har haft möjligheten att tjäna en peng på. Om telefonerna är låsta så går dom att låsa upp här.
Vi frågar Jude vad han önskar som avskedspresent från oss, han säger då, lämna alla kläder som ni inte vill ha med hem och jag menar då alla kläder trasiga och blekta spelar ingen roll och jag själv säger han så har jag nog bara en önskan och det är att få en regnjacka!